Slut på sagan
Konstig känsla. Jag hade aldrig i mitt liv kunnat föreställa mig att sagan skulle sluta såhär. Tragiskt men jag har gjort allt jag kan. Jag kan inte göra något mer. Jag gav allt och lite till. Jag kan därför känna mig nöjd med mig själv trots att det slutade som det gjorde. Gör jag mer nu så sviker jag mig själv in på det bara skinnet och det vägrar jag att göra.
På sätt och vis känns det som att skruva tillbaka tiden ett par år. Jo, visst har jag gått igenom precis det här förut. Då var jag dessutom yngre och mindre erfaren jämfört med nu. Två så olika löv men ändå så lika i slutändan, sjukt skrämmande. Varför denna feghet och egocentrering? Where is the love? Borde man inte vilja sin partner lika väl som man vill sig själv väl? Jag fattar inte. Jag skulle åtminstone ha försökt att hoppa med dig om rollerna vore ombytta. Du vill inte ens försöka hoppa. Trodde verkligen inte det om dig.
Jag kommer i längden att bli starkare av det här, det vet jag. "Lita till processen" (som min gamla lärare Mona alltid sa. Det ligger mycket i det citatet.
Jag kommer nog aldrig att fullt ut kunna förstå din handling. Jag förstår till viss del men ändå inte. Varför kan man inte våga lite? För att vinna måste man faktiskt våga ibland även om det tar emot. Det finns ju så mkt som väntar på en bara man vågar ta det där lite okända steget och satsar fullt ut. Vad har man att förlora?
Kanske var det dina känslor som inte fanns där fullt ut ändå? Känslorna har alltid funnits hos mig men att gå så långt som att göra precis som du vill det är för mig omöjligt. Jag är ledsen men så är det. Det går bara inte. Jag är värd mer än så.
Jag var nog inte den som passade in fullt ut i din tänkta mall även om jag länge ville gå och tro det. Jag blev för krånglig, komplicerad och svår för dig. Kraven blev för stora. Hoten och rädslan inför det okända vägde tydligen mer än kärleken till mig. Det svider i mig när jag tänker på det men samtidigt vet jag att jag behöver något mer än så. Kan du inte ge mig det är du inte den jag ska vara med. Sorgligt men så himla sant.
Jag kan anpassa mig väldigt mkt till de jag tycker om och älskar men det finns absolut gränser. Det måste det finnas. Jag skulle förlora mig sj annars och det är det sista jag vill. Jag är jag och det är så det måste vara.
Det blir förstås mycket tankar som kommer och går dessa dagar. Men det är väl så det måste vara just nu. Tålamod och tid för att landa ordentligt, det är vad som gäller.
- Allt som händer har en mening
- Slutet på något betyder början på någonting nytt
- Det finns så många oupptäckta stjärnor på himlen
"Gör något bra av min kärlek" ///Rika
Kommentarer
Postat av: Ylva
DU är bäst!
Och jag håller med, man måste våga. Speciellt när det gäller kärleken och man vågar tillsammans med den man älskar.
KRAM!
Postat av: Marika
Tack Ylva! Du är också bäst!:)
Är så himla glad över att jag har dig som vän. Även om vi inte pratar så ofta alltid så känner jag mig alltid trygg i att jag alltid kan höra av mig till dig om det är något speciellt. DU ÄR EN SANN VÄN FÖR MIG OCH SÅNA ÄR SÄLLSYNTA.
All kärlek till dig! Kram
Postat av: Ylva
<3
Trackback
