Bakslag & förvirrad framtid

Livet blir verkligen inte alltid som man har tänkt sig. Den senaste veckan har inte varit nå vidare alls för min del. Fy fan! Jag var säker på att jag hade ett sommarjobb och ett jobb senare i höst men plötsligt kom det som en blixt från klar ovan att så inte var fallet. Jag stod och står fortfarande som ett frågetecken och förstår ingenting. Hur kan man missförstå en arbetsgivare så otroligt mycket som jag gjort, jag förstår inte. Kanske löser det sig iallafall tillslut? Av någon anledning har jag en svag känsla av det. Det blir först till hösten isåfall men ändå. Det hade vart så skönt. Jag satt och skrev ett väldigt bra mejl tidigare ikväll och räcker inte det (ja, då ger jag upp). Då är det inte meningen att jag ska ha det där jobbet helt enkelt.

Har känt mer än en gång de senaste dagarna för att bara dra täcket över huvudet och låtsas som att jag lever i min rosa värld där allt är frid och fröjd. Men så inser jag till och från att det inte ger ett dugg i längden då verkligheten ändå kommer att springa ifatt en förr eller senare.

Nu står jag lite i valet och kvalet och jag vet inte riktigt hur min sommar och höst kommer att se ut.
Jag har iaf en möjlighet att åka till Norge och jobba om jag vill. Åker jag dit blir det förhoppningsvis så att jag kommer att jobba hårt i tre veckor för att sedan kunna åka hem till Sverige och vara helt ledig i ca en och en halv vecka. Såna perioder kommer jag då att ha i drygt ett halvår framåt.

Norge lockar på sätt och vis (allra helst om Rebecka kommer att vara där även i höst) då jag trivdes grymt bra där i höstas under mina 8 LIA-veckor men är jag verkligen i det stadiumet att jag vill fortsätta bo i en så kallad resväska? Att fara hit och dit och inte ha något ordentligt hem? Att dessutom bara kunna träffa min pojkvän och familj en vecka i månaden känns inte heller så kul.

Livet är verkligen svårt ibland. Det är inte lätt att veta vilka vägar man ska välja och vad som är bäst för en själv.

Måste också säga ett stort tack till vissa speciella personer som fanns där för mig i lördags! Guldhjärtan till er alltså, ni är bäst! (Ni vet vilka ni är) Ni har fått mig att inse hur lyckligt lottad jag faktiskt är. Livet är verkligen en gåva som man ska ta till vara på på bästa tänkbara sätt.

Nu är det dags för mig att krypa till sängs. Praktiken i morgon känns inte så lockande direkt men det är bara att göra det bästa av situationen. Godnatt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0