Kommer nog aldrig att förstå helt
Nu kommer en såndär obehaglig känsla fram inom mig igen. Vill inte känna den. Vill inte ha den inom mig. Men det är väl kanske inte så konstigt att den gör sig påmind med tanke på det som hänt. Kommer ta tid innan jag kommit över det som faktiskt pågått/hänt. Det är en sak som är säker. Även om saker och ting har blivit mkt bättre nu så kan man ändå inte bara radera det som var innan. Det är historia visserligen men det har likt förbaskat hänt.
Sen kommer känslan också fram och gör mig osäker på nåt sorgligt sätt. Har jag gjort rätt? Kommer det funka i längden? Jag hoppas och tror det men varför kommer då en sånhär känsla fram? Är det kanske bara en känsla som kommer fram eftersom jag blivit sviken väldigt mkt? Nåt otroligt mkt egentligen.
Jag vet inte vad som krävs för att känslan ska försvinna helt. Det kanske är att begära för mkt att den ska försvinna och aldrig dyka upp igen efter bara en vecka. Herregud, det har bara gått en vecka. Känns som att det borde ha gått en månad men det har det faktiskt inte. Hade jag inte agerat som jag gjort så hade det hela pågått nu också. Fy fan, vad tragiskt alltså. Känner mig så lite värd när jag tänker på det. Kommer nog aldrig att helt förstå. jag förstår till viss del men det är ändå inte en grej som jag skulle ha kunnat göra i samma situation. Jag skulle ALDRIG kunna göra nåt sånt. Det är så självklart att man inte gör så i mina ögon. Förlåt men jag kan bara inte släppa det här.
Bäst jag joggar nu så jag får nåt annat att tänka på. På återseende!
Sen kommer känslan också fram och gör mig osäker på nåt sorgligt sätt. Har jag gjort rätt? Kommer det funka i längden? Jag hoppas och tror det men varför kommer då en sånhär känsla fram? Är det kanske bara en känsla som kommer fram eftersom jag blivit sviken väldigt mkt? Nåt otroligt mkt egentligen.
Jag vet inte vad som krävs för att känslan ska försvinna helt. Det kanske är att begära för mkt att den ska försvinna och aldrig dyka upp igen efter bara en vecka. Herregud, det har bara gått en vecka. Känns som att det borde ha gått en månad men det har det faktiskt inte. Hade jag inte agerat som jag gjort så hade det hela pågått nu också. Fy fan, vad tragiskt alltså. Känner mig så lite värd när jag tänker på det. Kommer nog aldrig att helt förstå. jag förstår till viss del men det är ändå inte en grej som jag skulle ha kunnat göra i samma situation. Jag skulle ALDRIG kunna göra nåt sånt. Det är så självklart att man inte gör så i mina ögon. Förlåt men jag kan bara inte släppa det här.
Bäst jag joggar nu så jag får nåt annat att tänka på. På återseende!
Kommentarer
Trackback
