¤MARIKA¤

Ledsen för dålig uppdatering den senaste tiden. Har mest bara jobbat och sovit typ. Har inte haft ork/lust/tid till att blogga. Dock blir det inget jobb imorrn (söndag) som jag skrev här tidigare och det känns riktigt skönt. Det var en annan tjej som tog passet ist. Nu sitter här jag här vid Jimmis bärbara och skriver, proppmätt som aldrig förr. Naturligtvis har jag varit klantig nog och ätit mig så otroligt mätt på godis. Lakrits som jag älskar så mkt är banne mig farligt att älska så mkt som jag gör. Det leder bara till magont, åtminstone kvällar som den här.

Har haft en rätt härlig dag idag. Har vart ledig från jobbet vilket har varit skönt och välbehövligt efter de senaste dagarnas stängningspass. Har umgåts med Betty, Helena, Mange, mamma och Jimmi. Har bl a sjungit singstar, bakat daimkaka med Helena, ätit pizza, promenerat lite och sett Robinsson på datorn i repris. Hade ju självklart släckt ner alla lampor och allt annat som drar ström när klockan var halv 9 ikväll, miljövän som jag är. Man måste ju visa att man bryr sig anser jag. Blev riktigt mysigt faktiskt att äta pizza med bara en massa flammande sterainljus tända. Ljus är helt klart underskattat. Det blir så mysigt och rogivande. Tror definitivt att vi människor mår bra utav att stänga ner all stressande elektronik ibland och istället "bara är" och umgås med varandra.

Nu sitter jag i Jimmis soffa och lyssnar till min pojkväns andetag och datorns svaga brusande. Tänker en hel del på framtiden. Jag känner mig orolig över att det inte kommer att gå som jag vill. Känner på mig att jag kommer att bli missnöjd med nån stor detalj. Jag är fortfarande inne på att söka utbildningen i Värmland men vad händer om jag inte får med mig Jimmi ner dit. Tänk om han måste bo kvar här? Vad sjutton ska jag göra då? Kommer vårt förhållande att klara distans i två år om så blir fallet? Eller är det bättre att jag går utbildningen i Sundsvall om han omöjligt kan flytta ner till Värmland? Jag hoppas/tror att vårt förhållande klarar distans men helst av allt vill jag ju ha han med mig så att jag kan träffa han varje dag. Fan, jag är inte en tjej som bara vill träffa min pojkvän 4 ggr per år lr nåt sånt. För så lär det säkert bli om jag flyttar ner dit utan han med tanke på avståndet mellan oss då. Det är ju tyvärr inte gratis att resa emellan, långt ifrån. Det stora problemet är ju att han ju har köpt hus här men det måste väl kunna gå att lösa, lr? Ååh, tankarna bara snurrar i huvudet. På ett sätt hade det varit så mkt enklare om han inte varit bunden till ett hus här uppe som han köpt samtidigt som jag gillar det här huset jättejättemkt och tycker det är bra att han köpt det. Att allt ska vara så krångligt, suck.

Sen är jag orolig äver själva utbildningen också. Tänk om det inte är något för mig ändå? Jag kanske inte alls kommer att tycka det är så intressant som jag tror. Hur tusan ska man kunna veta säkert egentligen innan man börjar, det är ju totalt omöjligt. Fan, får småångest över tanken på att börja plugga snart igen också. Är ju helless på allt vad det innebär egentligen. Skriva rapporter, plugga in texter, göra prov etc. fy fasiken säger jag bara. Bara en jäkla massa prestationsångest är vad det är. Fast å andra sidan kommer jag nog alltid att känna så. Jag tror jag helt enkelt har "pluggat-för-mycket-och-förstört" skolan för evigt. Fast det blir väl förhoppningsvis/troligen roligare/lättare när man läser nåt man tycker är intressant (vilket jag förmodligen kommer att tycka att det är). Sen kanske det bara kommer gå en massa underliga människor på den där utbildningen också, vad fan vet man liksom? Tänk om man skulle bli värste utanför. Fan vad mycket som skulle kunna gå snett egentligen men det gäller att inte tänka så. Jag får bara inte tänka så mkt i just de banorna. Jag måste tänka positivt och våga vinna istället för det är ju en sån person jag vill vara och hoppas att jag ju också är. Jag måste våga ta chansen för det är ju "once i my life" just nu känns det som. Äventyret kommer aldrig dyka upp igen, åtminstone inte just när jag står där jag står i mitt liv för tillfället. Pluggar jag samma sak om två år istället är situationen helt annorlunda. Det kanske inte alls skulle bli lika bra då. Fast det kanske å andra sidan inte blir så jäkla bra nu heller men jag tror, hoppas och vill verkligen det.

Blir helt yr i huvudet av mitt eltande alltså. Lika bra att jag slutar med det för ikväll och går och lägger mig jag med så som alla vettiga människor gör. Gör jag det så kanske jag har tur att hinna göra lite mer saker i morgon och inte bara sova bort halva dagen som jag gjorde idag (okej, berodde till stor del på att jag hade stängning igårnatt men ändå:P).   

Pratade föresten lite med båda mina söta vänner Sandra och Emma tidigare idag och det var mkt trevligt. Var längesen jag hörde ifrån de innan så det var verkligen på tiden. Fan vad jag hatar att inte hinna med allt det man vill och ändå har jag bara ett deltidsjobb trots allt. Hur fasen ska jag då kunna hinna ha ett liv om jag skulle ha ett heltidsjobb? Herregud vad megasvårt alltså.

Nej, dags att borsta tänderna nu för det behövs efter allt godisätande. Sen blir det till att väcka min snygga pojkvän och sen gå upp och sova. Sov så sött och grubbla inte lika mkt som jag gjort ikväll för det kan aldrig vara nyttigt!