Mentalt mörker
Just nu känns det inge vidare alls. Allt med utbildningen känns så komplicerat. Frågan är om jag verkligen är stark nog för att "hoppa på tåget" och flytta så jäkla långt. Just nu känns det inte så. Jag önskar att jag är det i slutändan men just nu tvekar jag mkt. Att lämna allting häruppe känns väldigt jobbigt. Att ha 60 mil till pojkvän, familj, vänner...ja hela miljön häruppe kommer jag sakna egentligen. Jag är verkligen en lanttjej som älskar att vara ute i naturen. Älskar verkligen att ha så pass nära till sjöar, ängar, lägdor, berg och skog. Vad finns där nere i naturväg i jämförelse? Inte mkt känns det som. Jo, en del kanske i själva verket men just nu är jag bara allmänt negativ mot hela grejen.
Fan också, varför ska jag hålla på såhär? Egentligen har man ju världens chans att utvecklas som människa och verkligen få se sig om lite här i Sverige men ändå känner jag såhär:S Blir nästan förbannad på mig själv alltså, inte riktigt men nästan. Så många andra flyttar ju för utbildningar och dylikt utan att känna en människa där sen innan så varför skulle inte jag då kunna klara det egentligen? Fan, klart jag klarar av det. Det gör jag ju. Är bara så mentalt svag för tillfället. Måste göra nåt åt min nuvarande stämning och känsla. Finväder är det ju ute så varför inte glädja sig åt det åtminstone? Nej ska ta och fara hemöver och bada med mina nära och kära:) Kommer bli kul och förhoppningsvis blir jag på bättre humör av det:)
Fan också, varför ska jag hålla på såhär? Egentligen har man ju världens chans att utvecklas som människa och verkligen få se sig om lite här i Sverige men ändå känner jag såhär:S Blir nästan förbannad på mig själv alltså, inte riktigt men nästan. Så många andra flyttar ju för utbildningar och dylikt utan att känna en människa där sen innan så varför skulle inte jag då kunna klara det egentligen? Fan, klart jag klarar av det. Det gör jag ju. Är bara så mentalt svag för tillfället. Måste göra nåt åt min nuvarande stämning och känsla. Finväder är det ju ute så varför inte glädja sig åt det åtminstone? Nej ska ta och fara hemöver och bada med mina nära och kära:) Kommer bli kul och förhoppningsvis blir jag på bättre humör av det:)
Kommentarer
Postat av: Ylva
Som sagt, jag tycker att du ska tacka ja. Jag känner dig och vet att du kommer klara det galant! Familj och vänner finns alltid kvar, liksom Örnsköldsvik. Och Värmland sägs ju vara jättevackert! :) Jag försöker peppa dig, inte styra och ställa, hehe :P Btw, vi måste bada när jag kommer hem!! KRAM! <3
Trackback
