Kvällen ägnad åt datatrassel

Fan vad datorer kan jävlas alltså, blir helt vansinnig nästan. Jag har suttit i princip hela kvällen och fipplat på med att klippa den där filmen. Tydligen så var det ett filformat min mammas kamera hade gjort som gjorde att inte "moviemaker" kunde läsa/acceptera filen. Det är så lustigt också att det just ska vara ett format som inte går när det finns typ ett trettiotal som funkar hur bra som helst. Har fått fippla på och försöka byta filfromat, något som jag aldrig gjort tidigare. Det visade sig (med hjälp av min kusin Jonas som är duktig på datorer) att det till sist gick att göra det i VLC. Efter många om och men så kunde jag äntligen ändra både själva filmsekvensen och ljudet så att "Moviemaker" kunde läsa av allt men oj vilket tid det tagit. Jag som blev sugen på att träna tidigare idag...inte har jag hunnit nåt sånt inte, helt omöjligt. Istället har jag hållt på och bråkat med datorn ända fram tills en liten stund sedan.
 
Nu sitter jag äntligen här hemma hos Jimmi och är vaken alldeles ensam här nere. Jimmi ska upp kl 5 imorrn därför har han redan gått och lagt sig. Funderar på att äta nåt gott och fortsätta läsa på min bok "På det fjärde gäller det" (tror den hette så). Har läst lite mer än hälften på den nu så snart är den slut. Imorrn måste jag försöka ta mig upp innan 12 iaf, jag lovar inget men jag ska verkligen försöka:P

En sak jag kommit underfund med ikväll är hur jag egentligen ska orka plugga vidare överhuvudtaget. Just nu känner jag mig bara allmänt jävla less på allt vad skolarbete och skit innebär (det är så jäkla mkt tjaffs och onödigt trams som ska göras så det finns inte alltså!). Får bara ångest av alltihop och mår dåligt. Tror det kallas prestationskrav och ångest över sig själv och vad man ska prestera. Jävligt jobbigt är det och det känns jävligt skönt att slippa det nu. Visst är det jävligt drygt att jobba på Max också men man behöver iaf inte ha det i huvudet dygnet runt då man är ledig. Huvudet fullt även när jag är ledig måste jag däremot ha om jag pluggar. Usch, jag vill verkligen inte få den där ångestkänslan igen alltså. Nej, fy fan!

Jag önskar er en fortsatt underbar natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0