Plötsligt bara brann det igen

Och plötsligt fanns det nåt som gjorde att jag brann igen.
Nåt som överaskade och fick mig att inse att ingenting är omöjligt.
Plötsligt fanns det inte bara två vägar utan jag skymtade tre.
Ja, kanske till och med fyra vägar.

- - -

Om
det där kan ändras så måste väl andra saker också kunna ändras lr har jag fel?
Är jag bara en dumoptimist som hoppas i onödan?
Var det bara en engångsgrej? Finns det kanske inte alls några andra vägar?
Förstår jag bara allt för oss båda genom att hoppas nu?


- - -

Å andra sidan kanske det är dags att inse att tiden hunnit ifatt oss?
Kanske finns det inte längre nåt som kan hålla det ovanför ytan längre?
Kanske är det dags att gå vidare och bara trycka av strömmen - hastigt, sorgligt men kanske effektivt på nåt sätt trots allt.

- - -

Ett tag kändes det som om att jag kanske visste vart det hela skulle sluta men nu vågar jag inte tro nånting längre.
Jag är konstig. Varför kan jag inte bara bestämma mig och känna efter vad jag vill?
Det borde väl inte vara så svårt?
Varför ska man behöva pendla som nån himla jojo?
Jag blir inte klok på mig själv alltså.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0