Blir inte klok på mig sj

Igår var en klassisk slappardag för min del. var hos Jimmi hela dagen och lyckades faktiskt göra lite vettigt iaf i form av att städa huset så smått. Men när det är riktigt stökigt så är det hemskt eftersom det knappt syns att man faktiskt städat. Det tar tid att städa så det blir riktigt fint när det är jävligt stökigt med andra ord. Jaja, man får ta ett steg i taget. Idag har jag fortsatt städa här i min ensamhet eftersom Jimmi är på jobbet. Snart ska även jag bege mig till jobbet. Shit, det är mitt första arbetspass på typ 1½ vecka och ser jag fram emot det? Svar: Nej. Vid det här laget har jag nämligen lärt mig vad som väntar en när man kommer på jobbet. Stress, stress, ständigt hårt jobb och stå-hela-passet så man har ont i fötterna efteråt (men bra träning är det väl då förhoppningsvis iaf:P). Nej, att jobba på Max är med andra ord inte något drömjobb, haha långt ifrån. Men pengar måste man ha för att kunna leva  och göra många av de saker man vill så vad gör man när man inte har något annat jobb? Nåja, känner mig smått pepp iaf eftersom jag vet att det lönar sig att jobba där i längden. Jag fick nämligen min lönespecifikation i måndags och jag blev positivt överraskad kan jag ju avslöja. Jag kommer nämnligen få ut drygt 2000 kr mer än jag räknat med:) - tjoho! :D Iofs jobbade jag sjukt mkt förra månaden men ändå:)

Nu ska jag nog ta mig ut och gå en sväng i det fina vädret eftersom jag ju med säkerhet vet att jag resten av em kommer tvingas spendera inomhus. Tur jag bara har ett 6-timmarspass idag iaf, känns definitivt som en lagom start. Jobbar 16-22. Måste kolla in mitt schema också. Jag hoppas verkligen min chef har tagit hänsyn till mina önskemål om att få vara ledig måndag och onsdagkvällar pga hockeyn. Behöver verkligen få spela hockey. Träningen jag var på i måndags var så jäkla rolig:D trots att vi var lite folk och inte hade någon tränare. Jag bara njöt av att få åka skridskor, dribbla och skjuta på mål. - Jag älskar verkligen hockey på alla sätt och vis<3 och därför hoppas jag verkligen att jag kommer kunna fara och träna snart igen.

Min hjärna och mina känslor är bra underliga. Det kan växla så himla snabbt mellan himmel och helvete att det nästan inte finns. Trots allt som varit den senaste tiden blev jag igårkväll så himla positiv. Jag tänkte att allt kommer lösa sig och att allt så småningom kommer falla på plats så som jag vill ha det. Från ett steg bakåt till ett steg framåt blev det för min del (ni fattar nog inte vad jag menar men det är nog lika bra det för annars skulle ni nog tycka jag vore galen). Vet inte om det kommer gå att genomföra överhuvudtaget i längden men jag känner att jag behöver en förändring här och nu och framför allt måste jag få lite tydlighet i mina tankar. Just nu kan jag inte komma på nåt bättre sätt att få reda på det än det här. Jag hoppas innerligt att det här ska falla väl ut men jag har en känsla av att det inte kommer göra det vilket kanske inte är så konstigt men hoppet är det sista som överger en...Fan, jag blir inte klok på mig själv alltså:S

Nej, nu ska jag bege mig iväg ut och sluta skriva massa här. Hoppas ni får en härlig dag i det fina höstvädret!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0