Ett känslosamt inlägg
Har nu städat i Jimmis hus, handlat, hälsat på Johnny och hunnit laga mat. Jag och Jimmi lagade ris med kycklingwook och sweet chilisås. Det vart riktigt gott. Det var synd bara att vi hade så lite kvar av chilisåsen:P Nu har vi varit ute och gått en liten sväng. ååh, jag längtar tills jag är frisk så jag kan träna igen. Jag saknar det väldigt mkt.
Måste åka hem en sväng på lördag när jag väl vaknar (har ju stängningen på fredag så) och hinna hälsa på min mor innan middagen hos min far. På lördag kl 16 ska nämligen min far och hans tjej Marianne bjuda oss alla syskon (Mariannes barn och mina syskon) med allas respektive på middag. Det skulle visst bli någon god sallad lät det som, mums! Det blir säkert trevligt, jag hoppas jag inte är för trött och sliten bara eftersom jag ju haft stängningen natten innan.
Nu över till det jag egentligen vill/måste skriva...
Är föresten många saker jag saknar ikväll. Jag saknar min familj framför allt men även mina vänner. Saknar min mamma som jag tycker synd om. Ibland önskar jag verkligen att jag vore barn igen, saker och ting var så mkt lättare då. Nu när man är vuxen är det så många jobbiga beslut man måste fatta och saker man ska ta ställning till. Men ååh, vad jag saknar min familj<3 Har kommit fram till att jag verkligen är lyckligt lottad som växt upp på en sån underbart fin plats och med såna underbat fina människor i min omgivning. Har verkligen haft en jättebra barndom kort och gott. Och det är verkligen inte alla som haft det så I'm happy.
Det är ju inte så att jag inte vill vara här hos Jimmi i hans hus, för det vill jag verkligen. Trivs jättebra och allt sånt men ibland kommer känslan (som ikväll) att jag vill vara hemma på mitt rum i Västanå och bara kunna "vara". Det är ändå en oerhört speciell känsla att kunna vara på "sitt egna" rum som man haft sen åratal och som man känner sig så otroligt "hemma i". Hm, antar att jag fortfarande är ett barn innerst inne och det kommer jag nog alltid att vara också. Oj, vad blödig jag jag är men jag är verkligen känslosam ikväll alltså. Vet inte riktigt varför, för det där som kvinnor brukar ha lite nu och då beror det inte på iaf, det är jag helt säker på;P Skulle itne förvåna mig om jag börjar gråta ikväll också för jag är verkligen så fylld av känslor att det känns som om jag kommer att explodera när som helst.
Är det bara jag lr? Känns som om saken är löst men egentligen inte. Inte om man ska gå med "det" till grund och botten. Fortfarande har jag så många frågor som jag inte fått svar på. Vet inte om jag kommer att få svar heller, kan jag få svar? Jag är tveksam. Men så är jag blödig ikväll också....det får man ju inte glömma...
Nej, nu måste jag msna lite med mina kära vänner så jag lägger ner här nu. Jag vill bara påminna er alla att ta hand om era nära och kära för man vet aldrig vad som händer i morgon!
Måste åka hem en sväng på lördag när jag väl vaknar (har ju stängningen på fredag så) och hinna hälsa på min mor innan middagen hos min far. På lördag kl 16 ska nämligen min far och hans tjej Marianne bjuda oss alla syskon (Mariannes barn och mina syskon) med allas respektive på middag. Det skulle visst bli någon god sallad lät det som, mums! Det blir säkert trevligt, jag hoppas jag inte är för trött och sliten bara eftersom jag ju haft stängningen natten innan.
Nu över till det jag egentligen vill/måste skriva...
Är föresten många saker jag saknar ikväll. Jag saknar min familj framför allt men även mina vänner. Saknar min mamma som jag tycker synd om. Ibland önskar jag verkligen att jag vore barn igen, saker och ting var så mkt lättare då. Nu när man är vuxen är det så många jobbiga beslut man måste fatta och saker man ska ta ställning till. Men ååh, vad jag saknar min familj<3 Har kommit fram till att jag verkligen är lyckligt lottad som växt upp på en sån underbart fin plats och med såna underbat fina människor i min omgivning. Har verkligen haft en jättebra barndom kort och gott. Och det är verkligen inte alla som haft det så I'm happy.
Det är ju inte så att jag inte vill vara här hos Jimmi i hans hus, för det vill jag verkligen. Trivs jättebra och allt sånt men ibland kommer känslan (som ikväll) att jag vill vara hemma på mitt rum i Västanå och bara kunna "vara". Det är ändå en oerhört speciell känsla att kunna vara på "sitt egna" rum som man haft sen åratal och som man känner sig så otroligt "hemma i". Hm, antar att jag fortfarande är ett barn innerst inne och det kommer jag nog alltid att vara också. Oj, vad blödig jag jag är men jag är verkligen känslosam ikväll alltså. Vet inte riktigt varför, för det där som kvinnor brukar ha lite nu och då beror det inte på iaf, det är jag helt säker på;P Skulle itne förvåna mig om jag börjar gråta ikväll också för jag är verkligen så fylld av känslor att det känns som om jag kommer att explodera när som helst.
Är det bara jag lr? Känns som om saken är löst men egentligen inte. Inte om man ska gå med "det" till grund och botten. Fortfarande har jag så många frågor som jag inte fått svar på. Vet inte om jag kommer att få svar heller, kan jag få svar? Jag är tveksam. Men så är jag blödig ikväll också....det får man ju inte glömma...
Nej, nu måste jag msna lite med mina kära vänner så jag lägger ner här nu. Jag vill bara påminna er alla att ta hand om era nära och kära för man vet aldrig vad som händer i morgon!
Kommentarer
Postat av: Micke
Det enda sättet att gå vidare i livet är att förlora fotfästet för en stund. Tänk inte bakåt; tänk framåt, det är bara onödigt att lägga tid på saker man inte kan ändra på. Och ångra inte det du gjorde, bara det du inte gjorde.
Trackback
