Något som ingen förstår

Vissa saker vill bara inte försvinna ut ur mitt huvud alltså, spelar ingen roll hur tiden går. Andra skulle inte ha brytt sig ett skit om en sånhär sak men för mig känns det faktiskt viktigt. Det värsta är att det verkligen inte känns som att det här problemet kommer att försvinna heller. Lr jo kanske om jag har ett väldans tålamod men jag är inte säker på att jag har det. Känns som att jag har haft tillräckligt med tålamod redan utan något märkvärt resultat. Fan, varför ska detta behöva drabba just mig. Visst jag har mkt att glädja mig åt också så allt i mitt liv ska väl inte bara vara en dans på rosor I guess. En känsla är ju att jag kan ha lurat mig själv hela tiden. Isf är frågan huruvida jag ska orka fortsätta göra det lr inte.
Fan, det är inte såhär mitt liv ska behöva vara. Det är inte det här jag drömt om, det vet jag ju innerst inne. Det behövs en stor förändring här och nu. Det känns som att det bara är jag som kan göra så att det blir en sådan. Förlåt men jag är som jag är. Jag kan inte släppa det och tycka att det bara är en bagatell. För mig är det betydligt större än så.

Kommentarer
Postat av: Ylva

Vännen, du satte ord på mina känslor också. På pricken! Trots att jag vet nog att det inte handlar om samma sak, men vi måste ha ett seriöst snack snart, så vi kan få ur oss alla frustrationer! Okej?

2008-12-17 @ 11:22:53
URL: http://www.metrobloggen.se/londonaup

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0