Stoppknapp?
Tiden går så himla fort, jag hinner inte med alltså:S. Önskar att man kunde trycka på en stoppknapp ibland och bara hinna njuta av stunden. Men det går ju inte, istället tycks tiden bara gå snabbare och snabbare. Det skrämmer mig! Det är så mkt man vill hinna med varje dag, men tiden räcker som inte till. Då handlar det om att priroritera. Vad är viktigast att göra idag och varför? Finns det något som inte känns lika viktigt? Jag känner att jag priroriterar väldigt underligt ibland. Jag kommer som på mig själv efter ett tag med att exempelvis bara sitta vid datorn och slappa/göra onödiga saker istället för att ta tag i saker som läxor, rumstädning, sortering av papper, saker jag borde ringa om osv. Helt sjukt egentligen! Jag fattar inte varför man måste skjuta fram saker så ofta:S Det är väl bättre att ta itu med dem på en gång? Men det hela handlar nog mest om lathet. Jag är oftast trött och sliten när jag kommer hem från skolan och då är det klart att man känner mer för att slökolla runt på datorn än ringa samtal (som det dessutom inte är så jättebråttom med). Tänker man efter lite är det faktiskt jävligt många timmar man slösar bort av sitt liv bara för att man är slapp. Mkt tid av mitt liv går också bort till att jag måste vänta på bussen, gå till och från bussen och åka buss 45 min varje dag. Räknar man ihop denna totala tid för alla dagar så blir det hur många timmar som helst. Hade man haft fler bussar, skjuts lr en egen bil (vill ha!) så skulle man kunnat komma hem betydligt fortare. På så sätt skulle det faktiskt vara skönt att bo närmare stan men det vill jag ju å andra sidan inte. Jag trivs så himla bra på landsbygden. Skulle inte vilja vara utan den underbara naturen och den otroliga friheten man känner. Dessutom får man, så gott som alltid, lugn och ro (inga jobbiga grannar som stör osv). Tycker det är så skönt! Nu kom jag kanske bort från ämnet litegrann men shit de same:P
- Om det är någon som har en stoppknapp över så köper jag den direkt. Spelar ingen roll vad den kostar! :P
"...Det är ett timglas som bara rinner, det finns inget att förstå..."
